Strul

Mobilen strular igen, vill varken ladda ner nya appar eller ens uppdatera de befintliga. Den hävdar att det inte finns tillräckligt med utrymme. Otacksamma jävel! Det finns hur mycket minne som helst kvar, och häromsistens gav jag den ett nytt minneskort.

Det är kanske så det automatiskt blir med en mobil som inte längre är ny, och som är i händerna på en förvisso väldigt välmenande person men som samtidigt är väldigt inkompetent. Så igår satt jag och letade på nätet efter andras liknande erfarenheter. Hur har andra gjort för att lösa liknande problem?

Det fanns massor av tips, exempelvis att ladda ner appar som har till uppgift att styra upp andra appars beteende. Men förfallet hade gått för långt, för den ville ju inte längre ta emot nya appar. Och i slutänden vete fan om jag löste nåt över huvud taget, trots idogt funderande och trixande.

Mobilen lever iofs, men den är inte längre klockren, som den fordom var. Det jag fick göra - och det är vad man nog måste göra - är att jag rensade i den. Rensade bort data som ligger och förstör, rensade bort gammalt cache-jox. Bort me't, helt enkelt. Och så stoppade jag pågående processer. Sen omstart.

Vaknade på natten sen. Det luktade brandrök i rummet. Tydligen ska man inte längre kunna ha ventilationen öppen, eller fönstret på glänt. Det brann i centrum, visade det sig, och brandkåren kunde inte göra sitt jobb på grund av stenkastare. Tja ... vad gör man?



Aftonbladet, SvD, SR, Metro, Expressen

SD vill att man ska få sätta in vattenkanoner, läser jag. Håller med, men varför gå över ån efter vatten? [sic!] Brandkåren har ju faktiskt de resurserna själva. Det är ju bra att spruta på.

En komet-tatuering

Då och då genom åren har jag funderat på att tatuera mig. Jag började nog tänka på saken redan när jag var tonåring. Den tiden ligger långt tillbaka nu, och jag har ännu inte tatuerat mig. Troligen gör jag det aldrig. Men det är kul att fantisera om saken.

Motiven har skiftat genom åren. Länge var den där haren i "Alice i Underlandet" en tänkbar kandidat. Den är fin och hade säkert gjort sig på mig. Men jag tror jag har släppt den nu. På sista tiden har jag funderat på en "Caesar-komet".



Vad är då en "Caesar-komet"? frågar du dig. Det korrekta namnet ska vara "Sidus Iulium" (”Julius stjärna”), vilket är namnet på den komet som sågs av häpna romare under några dagar i Juli år 44 före Kristus. Man tänkte att: "Aha! Julius Caesar har ju nyligen dött ... OCH ... det här är ju hans födelsemånad. Fan, den där saken uppe i himlen, den måste ju bara vara Caesars själ, och det vi bevittnar är ju naturligtvis att den flyger upp och tas emot av Gudarna!"

Eller nåt i den stilen. Ja, många tänkte säkert så kan man anta. Man vet ju inte säkert, men en sak som är säker är att Caesars arvtagare och efterträdare Augustus utnyttjade den tanken. Och vips (eller så småningom - saker hände i långsammare takt förr) fanns kometen på mynt (se ovan), och vips fanns ett "Den gudomlige Julius tempel" dit man kunde gå och tillbedja den färske guden och hans komet.

Varken förr eller senare har det väl funnits ett komettempel. Det ska ha funnits en staty av Julius Caesar i anslutning till templet, och på statyns huvud skall det enligt uppgift ha varit fästat en kometsymbol. Det är inte mycket kvar av templet i dessa dagar.



Undertecknad har förresten besökt resterna av det. Det var 2007. Av någon anledning hade man lagt blommor på resterna av altaret. Det verkar vara något som görs - kanske för att det ska bringa lycka. För säkerhets skull slängde även jag dit nån blomma. Jag vill minnas att jag möjligen ryckte den från nån närliggande rabatt. Det är dock inte den vi ser på bilden jag tog, utan en finare blomma.



Nu höll jag nästan på att glömma vad jag skulle tala om, nämligen tatueringar. Nå, på sistone har mina tankar som sagt gått mot en "Caesar-komet". De gamla avbildningarna - på statyn och på mynten - är inte särskilt snygga, och jag tänker att min variant väl är minst lika god som dessa. Eller inte. Här är en jag gjorde.




Dock är den inte klockren. Den kändes okej när jag gjorde den, men nu i efterhand tycker jag den har för många armar. Det blir lite vagnshjul över den. Dock bör den ha många armar, närmare bestämt åtta. Venus, enligt tradition, är en åttauddig stjärna, och Caesar sades ju stamma från just nämnda gudinna.

Den är också alldeles för tribal-aktig. Och alldeles för lik en jäkla kaststjärna. Kanske kunde en slags kombination av min variant och originalet vara grejen. Hur skulle en sån se ut?

Det spelar nog ingen roll, för det blir nog aldrig nån tatuering för min del. Jag kan förresten inte ens komma på var på mig den skulle sitta. Men som jag sa, sånt här är ändå kul att fundera kring.

Den sjuttonde maj

Idag, när jag skriver detta, är det den sjuttonde maj. Norges nationaldag (eller om man ska vara noga, deras grundlagsdag). Jag blev påmind om saken på tunnelbanan in till jobbet - ett gäng tjejer med norska flaggor trängdes omkring mig. Kul för dem - både att de får fira nationaldag samt trängas kring mig.

Vi firar ju inte våra egen nationaldag. Okej, jovisst, den sjätte juni ska ju vara nationaldagen, men den känns påklistrad, typ Halloween och Fars dag. Kanske borde vi gå in för nationalfirandet hårdare? Kanske maxa grejen, liksom. Fast det är en fin lina man har att vandra på där, mellan sund nationalism och rena tönterier. Å andra sidan, vem fan är jag att bestämma vad som är tönterier?

Jag kikar in på Wikipedia, vad har mer hänt den sjuttonde maj? Tja, låt se.

År 352, den sjuttonde maj, blev Liberius påve. Läser man på Wikipedia om honom så drabbas man lätt av iakttagelsen att antiken och medeltiden pågick helt parallellt. Antagligen intressanta tider att leva i.

1510, den sjuttonde maj, dör Sandro Botticelli efter att ha levt i ca 65 år. Om du undrar vad han hann åstadkomma under den tiden så svarar jag att bland annat så målade han den kända målningen "Venus födelse", den där vi ser Venus komma surfande på ett snäckskal, döljandes sitt kön med sitt hår samt sitt ena bröst med sin hand. Jag har hört att hur och var de håller sina händer och vad de allmänt pysslar med på gamla tavlor innehåller en massa symbolik, men för en nutiding som jag själv går denna förbi.

Den sjuttonde maj 1876 får Adolphe Sax patent ett nytt musikinstrument, som efter honom kommer att kallas saxofon. Han har utvecklat det som en förbättring av klarinetten. Frågar ni mig så är jag inte säker på att det är en utveckling.

Den sjuttonde maj 1979 föddes Jimmie Åkesson. Det är lite ironiskt att just han, som nog är all about nationaldagar, råkar födas på grannlandets nationaldag.

Ett anagram på "Sjuttonde maj" är "Dunsa mot tjej ". Jag vet väl inte om det var det jag gjorde på tunnelbanan i morse, där jag stod bland Norgeflagga-gänget, men om jag gjorde det så var det ju i så fall passande. Lite cirkeln är sluten liksom, åtminstone i den här bloggposten.

Jag vaknade ...

... till ljudet av regn. Till smatter mot fönsterbrädet. Jag satte in en hörlur i ena örat och lyssnade på ljudbok. Men bara en stund. Strax tog jag ut den och stängde av och återgick till att lyssna på regnet. Eller kanske till regnet. Vad säger man, på eller till? Att lyssna till regnet antyder ju att regnet har något att säga. Kanske säger det något, kanske i morse-kod. Undras vad. Säkert babbel. Eller smatter.

I mjölk och vin

Fredmans epistlar / N:o 71, Till Ulla i fönstret på Fiskartorpet. Text här, sång här. Den sången börjar med:

Ulla, min Ulla, säj, får jag dig bjuda
rödaste smultron i mjölk och vin,
eller ur sumpen en sprittande ruda,
eller från källan en vattenterrin?

Ja, detta låter ju gott och väl, men det finns en fråga att ställa sig här, nämligen detta om vinet? Det sjungs ju: "rödaste smultron i mjölk och vin" - är tanken alltså då att mjölken är blandad med vin? Det låter ju helt galet. Eller dricker man vinet till smultronen i mjölk? Det låter också konstigt.

Förresten sjunger ju, nu när jag tänker på saken, Kjell Höglund, i låten "Gennesarets sjö", "Dina kyssar smakar smultron och mjölk". Undras om dessa kyssar var vinindränkta, och om de i så fall nog hade smakat godare utan.

Svinprovning

Nån i min närhet skulle på vinprovning. Jag kom då att tänka på ordet "svinprovning" .... finns det ordet? tänkte jag.  Så jag googlade: nä, inte vad jag kunde se. Så härmed lanserar jag det: Svinprovning.

Svinprovning [Schchueenprooffning]
Test av gris/svin.

Utbrott där blev yxtid här

Det är verkligen inte ett exempel på "Fjärilseffekten" - som ju handlar om att små skeenden någonstans på jorden kan fortplanta sig till att bli stora skeenden någon annanstans på jorden - men det är kanske ett exempel på orsak och verkan. Eller nåt. Nu pratar vi 500-tal.

Möjlig verkan: De gotländska bildstenarna fylls av figurer som föreställer asagudar och krigare.

Möjlig orsak: Ett vulkanutbrott i El Salvador (endast en sjö återstår av vulkanen).

Det är i en artikel i SvD som jag läser om denna händelse. Det verkar som att ett askmoln, rörande från en vulkan i El Salvador, hindrade solens strålar från att värma. Tillräckligt länge för att det skulle bli några missväxtår på våra breddgrader. Tillräckligt länge för att somrarna skulle utebli. Man snackade om "Fimbulvintern".

Jordbruksmarken hade varit utbredd innan detta hände. Så pass att inte förrän på 1700-talet var den lika stor igen. Men nu brakade det samman. Det blev - kan man tro - lite var och en för sig själv. Eddan berättar om: "En ”yxtid” - när inte ens föräldrar och barn skonade varandras liv".


Vad var det för mening med en solkult när solen inte fanns där? Så från att ha varit fyllda med solsymboler fylldes nu bildstenarna med asar och krigare. Inget mera soligt kumbaya - nu rådde yxtid.

En slagruta i Kravoder

På senaste tiden har jag gått omkring rätt mycket på Googlekartan - för att hitta fina bilder till mitt Instagram. Bulgarien verkar vara ett otroligt vackert ställe, dock rätt nedgånget och rätt så bondskt. Och nyss då, på tal om bondskt, såg jag en man - jag befann mig i staden (eller byn) Kravoder -  hållandes en slagruta.



En sak som har slagit mig, när jag har kart-surfat omkring i världen, är att stadlig och huslig nedgångenhet inte automatiskt skapar otrevnad. Faktiskt, det kan ibland vara så att trevnaden kommer sig av själva nedgångenheten.

Den tanken bjuder också till en liten insikt, och det är att vi i Sverige inte låter saker förfalla tillräckligt mycket. Vi fräschar upp och renoverar hela tiden. Säkert bra för andrahandsvärdet och så, men den trevliga patinan uteblir.

Man ÄR inte sin eventuella fobi

Jag läste Nalin Pekguls debattinlägg "Socialdemokraterna kommer att vinna på att ta debatten med islamisterna" på Newsmill nyss och kom då att hänga upp mig på ett ord. Hon skrev bland annat: "De kan också konsten att anklaga alla för att vara islamofober", och jag tänkte på ordet "islamofober". Svenska myndigheters definition (enligt Wikipedia) på ordet är:

Termen islamofobi anspelar på en rädsla för islam och muslimer. Termen inbegriper dock inte bara denna rädsla. Många muslimer upplever att det förs en propaganda mot islam och de personer som representerar denna religion. Islamofobi kan därför kort definieras som en rädsla för islam och muslimer, och som aktiverar en antiislamisk reaktion riktad mot muslimer.

Om man är rädd för islam och muslimer är man alltså en "islamofob". Okej ... varför detta "fob"? Det är det jag hänger upp mig på. Förutom det självklara, att det är fel att sätta sjukdomsstämpel (fobi) på vad folk tycker och tänker och känner, så är man ju faktiskt inte sin sjukdom. Till exempel, om man är född med en CP-skada (vilket nog inte kan räknas som en sjukdom, men du fattar vad jag menar) så har man en CP-skada. Däremot är man inget CP.

Ändå är det tydligen helt rätt och okej att kalla de som eventuellt lider av "islamofobi" för "islamofober". Konstigt, tycker jag. Jag kollade upp Wikipedias lista över kända/dokumenterade fobier (där förresten "islamofobi" inte finns med) för att hitta exempel och kunna testa hur dumt det skulle låta om man klistrade folks rädslor på dem, som vore det utseenden eller yrkestitlar, typ. Här är några.

- Snälla tänd lampan. Jag är rädd för mörker.
- Äsch, var inte en sån jäkla achluofob.

- Jag mår illa Bernt. Jag tror jag måste ...
- Tyst, Emma! Folk kan ju tro att du är aeronausifob.

- Aj! Aj! Aj! Sluta slå mig!
- Sluta själv! Sluta vara en sån liten algofob.

- Jag försökte få Pelle att stoppa in sitt huvud i en bikupa. Han vägrade.
- Skulle tro det. Har alltid misstänkt att han är en apifob.

- Timbeeeeer!
- Jag är ingen dendrofob, och bortser därför från detta utrop.

Osv, osv.

Guldkorn på Öppet arkiv

Svt:s Öppet arkiv är inte helt nytt, men det verkar ha fått sig en rejäl nystart, och är i dagsläget ungefär det bästa som har hänt nätet på länge. Det vimlar av guldkorn, och efter vad jag har hört så kommer det att fyllas på med ännu mer. Finfint. Här kommer mina tips på vad jag uppfattar som lite extra guldkornigt av det som hittills finns där. Sammantagna funkar nog tipsen även som en slags åldersbestämmare på mig.

Bank für alle

Den vita stenen


Fem myror är fler än fyra elefanter


Godnattstunden med Anita och Televinken


Hermans historia


Huset Silfvercronas gåta


Ika i rutan


Lycka till


Lära för livet


Pellepennan och Suddagumman


Vilse i pannkakan

För att räknas som "guldkorn" enligt mig ska det inte enbart röra sig om nostalgi, utan det måste även finns nån slags originalitet och fantasifullhet där. Därför finns exempelvis inte Solstollarna med på den här listan, även om det nog finns några ljusa stunder där också. Men alla har vi olika smak, så varför inte gå in och titta i Öppet arkiv själv.